måndag 26 oktober 2009

Fotboll !

Nicklas är tränare till Lisas lag och det tar mycket tid kan jag lova....jag försöker titta på så många matcher jag bara kan, det är sååå kul! Detta inlägget skrev Agnetha, en spelar mamma som håller i allt administrativt, det är så himla många som lägger ner oerhört massa tid...Dom är helt otroliga! När man läste Agnethas krönika så förstår man hur bra tjejerna är!! Och hur roligt dom har!!
Nu fortsätter visserligen fotbollen men som dam och junior lag! Nicklas och gänget tränar dom som vanligt...Vad har tränarna för mål? Det vågar jag inte skriva här.....


Här kommer en betraktelse från en "mailmamma" och trogen supporter.

Efter åtta år med Askims F94:or är flickåren slut. Tjejerna har ju redan i år spelat i div 5 och gått upp i div 4, men nu är det definitivt. Flickspelet är slut. Nu är det juniorspel och damspel som gäller.

Vad är det som känns trist? En sak är att kanske tappa kontakten med ledare i de andra lagen. Det har blivit ett ganska brett kontaktnät. Alla de andra 94-lagen har också varit väldigt "trogna" med både spelare och ledare som hållit på år efter år. Några lag har vi ju kommit närmare än andra. Det är väl främst Azalea, Torslanda, Hovås/Billdal, Jitex, Åsa, Lindome och Balltorp. Kommer vi att ses i juniorserien? Eller är det slut på vårt "förhållande" efter alla dessa år? Håll med om att vi har haft himla många kul år tillsammans!

Spännande då? Hur kommer det att gå för våra tjejer och för tjejerna i de andra lagen som vi följt under så många år. Hur många fortsätter med fotbollen? Hur många kommer att spela i Allsvenskan? I landslaget? Blir någon proffs? Får någon lyfta en VM-buckla?

Det finns ju självklart både glädjeämnen och besvikelser, framgångar och förluster under så här många år. Här kommer några stunder att minnas.

Det började knackigt på 5-manna med många förluster. När tjejerna förlorade med 5-1 och gjorde sista målet i matchen var de glada som om de hade vunnit. Jag minns speciellt en 5-mannamatch mot Azalea på ForboForshaga och en nedtagning. Oj, det var bra för att vara en 8-åring! Jag tror att ni vann med 3-1.

Vändningen, när tjejerna började bli ett vinnande lag, kom i Mölnlyckes inomhusturnering vid jultid 2001-2002 när tjejerna vann alla matcherna och hade några passningar. Det var stort!

När ni spelade Boo invitation cup i Stockholm och vi föräldrar fick vara hemma och jobba på vår egen cup. Resultatmässigt gick det inte så bra men ni var glada för att ni fått så mycket beröm för ert spel.

När tjejerna spelade 7-manna och slog Malmö FF i semi i Eskilscupen. Det var straffar som avgjorde. Oj, vad spännande det var. Vi som var med där nere får hjärtklappning bara vi tänker på den matchen. Ni var duktiga på 7-manna med bra passningsspel redan då. Jag minns att andra ledare och föräldrar var imponerade av ert passningsspel.

Kommer ni ihåg den sista 7-mannaturneringen? Skona cup då en rosa helikopter lyfte er till skyarna?

2007 vann ni Eskilscupen. Då vann ni mot både Hammarby och Böljan på straffar. Pulsen ökar när jag skriver om det...

Ni har vunnit högsta 11-mannaserien tre år i rad. Hur många lag har gjort det? Ni har vunnit Sanktan (GT-cupen) tre år i rad. Hur många lag har gjort det? Ni har vunnit mängder av turneringar både inomhus och utomhus. Ni har spelat mot lag från Norge, Tyskland, USA, Spanien, Danmark och Finnland. Tjejer, ni har hunnit med mycket!

Många spännande matcher, många mål och många "Tack skall ni ha, det gjorde ni bra. Askim, Askim, Askim!" Tjejerna tycker att vi föräldrar har dålig fantasi men vi tycker att vi är en bra hejarklack!

2008 gjorde ni bragden, silver i Gothia Cup. Det var spännande, det var stort att se er inne på Ullevi och sjunga nationalsången. Men största minnet är nog ändå semifinalen mot Benson Soccer den sena fredagskvällen på Valhallas konstgräs. Hela läktaren var full. Det kokade. Trumpeter, trummor, kakburkar och kastrullock. Jag trodde aldrig att 14-åriga tjejer skulle få spela inför så mycket publik. Och det gick till straffar. Hur spännande får det vara? Det gick vägen. Ullevi gräs, here we come. Då var det VILD glädje! Detta tycker jag är det största ögonblicket under alla åren.

Vilket ögonblick är ditt?
Agneta

Inga kommentarer: