Fotbollsänka

I mitt liv har det varit fotboll för hela slanten i många många år.
Nicklas och jag träffades våren 1987 när han spelade flr GIF Sundsvall.

Efter allsvenskans slut 1988 ringde Djurgården och efter mycket förhandlande flyttade vi till Stockholm, där föddes Sophie.
Det var inte så långt hem till Sundsvall "bara" 40 mil.
Efter 2 år i stora staden så ringde GAIS, hjääääälp såååå jäkla långt hemifrån....
85 mil till Sundsvall och vi som trivdes sååå bra i Stockholm...
Men vad sjutton det var väl bara att prova...
Vi " sparade" vår fina lägenhet på Lidingö i fall jag inte skulle trivas i Götet...
Vi flyttade hit Januari 1991 då var Sophie 1 1/2 år,
från Januari till mitten av Mars såg jag inte solen en enda gång.....
Kände inte en enda människa.....
Trodde jag skulle bli tokig....
Är ju van vid Norrländska vintrarna som är heeelt underbara, skiner inte solen så snöar det och eftersom det inte snöar varje dag så kan ni ju tänka er hur mycket sol man får, även om den inte är uppe många timmar om dagen så hinner man få "sin dos" i alla fall ""

Här var det grått grått och återigen grått och massor av regn på det....
Men sen hände något!!
Solen kom fram, alla uteserveringar öppnade och det kändes som om vi var i utlandet!!
Den sommaren var heeelt sjukt bra!!
Och jag blev heeelt såld på staden!!

Att läsa denna artikel om Nicklas var som att resa tillbaka i tiden.
Känns som evigheter sedan men samtidigt som om det hände igår...
Första matchen mellan "Nickls lag" GAIS och Djurgården hade vi massor av samtal den veckan där det inte var någon i luren, eller så la dom på...
Vi kopplade inte alls utan trodde det var småglin som tjuvringde..
Men när match dagen kom och jag och Sophie gjorde oss i ordning för att åka och titta på matchen ringde ordföranden i GAIS och avrådde mig från att komma....
jag undrade naturligtvis varför och han var lite svävande i sitt svar..
Men så sa han att det fanns en hotbild mot mig...
Jag svarade att jisses det var väl ingen fara men han vill inte jag skulle komma, fick även prata med säkerhets ansvarig, envis som jag var/är så ville jag ändå komma och jag fick en vakt vid min sida.
När jag kom till nya Ullevi hade Djurgårdens supportrar sprejat på varenda pelare runt hela Ullevi : Död åt Karlströms familj....
Kändes som om jag var med i en film...
Jisses...!!!
Bara för att man byter klubb......
Visst Nicklas var verkligen framgångsrik i Djurgården MEN......
Så alla samtal var för att skrämma mig och jag fattade ingenting.......

Så fort Nicklas rörde bollen skrek hela klacken massa könsord och en massa annat skit...
Jag var heeeelt chockad.....

Fotbollen har gett våran familj massor av härliga minnen, alla dessa underbara människor vi fått möta, alla härliga resor mm mm.

Men det har varit jäkligt tufft att vara såå långt i från sin familj, alldrig ha någon hjälp med barnen men samtidigt har det gett mig massor av skinn på näsan!
Men efter Nicklas allvarliga skada ( han hade sån otur....fick en sån allvarlig skada att underbenet och över benet hängde bara ihop i skinnet) som krävde några operationer så trodde jag nog att han skulle lägga fotbollen på hyllan...
Men icke....
Han coachade då Lisas lag som blev otroligt framgångsrika.
Och nu är han tränare för GAIS 17-19 åringar...
Vilket kräver otroligt mycket tid..

Jag älskar ju åxå att ha massor av järn i elden och att jobba...
Men fotbollen är hans liv och han har ju eget företag sedan 20 år som går att kombinera med fotbollen så det är väl bara att gilla läget..